Tonny Gulløv har alltid varit storkonsument av historiska romaner, i synnerhet de som utspelar sig under vikinga- och medeltid. Ken Follets Svärdet och spiran, Jan Guillous böcker om Arn, Bernard Cornwells vikingaserie samt Frans G. Bengtssons Röde Orm är framför allt de böcker som inspirerat honom i det egna skrivandet.

När Tonny satte igång var målet egentligen att skriva en serie om Danmarks historia – en bok per kung – med början i Danmarks första officiella kung, Gorm den Gamle (890–940). Men under arbetet med första boken förfördes Tonny av vikingatiden och ställde om siktet. Han byggde upp ett nätverk med historiker och arkeologer för att tränga djupare in i tidens stämning, seder, personligheter och skrönor. Sedan påbörjades sagobygget om en mytomspunnen tid som redan fängslat så många andra.

Bokens huvudperson, Ulv Palnatoke, är inspirerad av en dansk sagohjälte. I Jomsvikingasagan berättas om Palnatoke. Han beskrivs som en ovanligt skicklig bågskytt och svärdsman, extremt snabb och väldigt modig, på gränsen till dumdristig. Palnatoke var fosterfar till Harald Blåtands oäkte son Sven Tveskägg som han eggade till att göra uppror mot Harald. Sedan ska Palnatoke själv ha dödat kungen. Enligt vissa anses Palnatoke också ha stått modell för Wilhem Tell-legenden, då Harald Blåtand tvingade honom att skjuta ett äpple placerat på sonens huvud.

I Tonny Gulløvs händer har Palnatoke fått förnamnet Ulv. Han är intensiv, rolig och mycket hetlevrad. Ulv tycker själv, precis som så många andra, att han är ett ”riktigt svin” som lätt får vredesutbrott. Men oftast fattar han förnuftiga beslut och gör till sist ”det rätta”. Liksom i Röde Orm börjar Ulv Palnatokes saga när han hamnar bakom årorna på ett vikingaskepp. Äventyret kommer att ta honom till en mängd platser i Skandinavien, södra Spanien och till Miklagård/Istanbul.